Jag vill kunna skicka en pdf till en fysisk brevlåda

Man kan, som den här artikeln på DN skriver, få (vissa av) sina räkningar digitalt.

Ett brev är överskådligt och enkelt och man är bara ett handgrepp ifrån kommunikationen. Man behöver inte logga in på några hemsidor för att ta del av innehållet och de flesta sparar sina räkningar i en pärm eller på något annat sätt

säger Johan Hellman som är ansvarig för affärskommunikation på Posten.

”På något annat sätt” måste betyda Google Documents, Dropbox, på sin dator, eller i någon annan molntjänst eller media.

Om det inte vore för att det faktiskt är enklare att ”logga in” än att faktiskt gå till brevlådan. Speciellt om man är utomlands.

Jag jobbar ibland åt ett företag, som jag väljer att inte nämna vid namn, vars kunder inte vill ha fakturor via mail. Personligen så tycker jag det är vansinne att jag ska lägga tid och pengar på att skicka en faktura -det är ju mycket enklare (för att inte tala om billigare, mer tidseffektivt och bättre för miljön) för mig att skicka den som en pdf i ett e-mail. Vill kunden bestämt ha den på papper så får väl han skriva ut den.

Därför letar jag nu efter en tjänst som tar betalt per utskrift och postar den till dessa kunder. Ett alternativ är postens sBrev som kostar 1 kr och 64 öre. Om det inte vore för att det dessutom kostar 55 öre för kuvert, 211 kr i startkostnad och 529 kr i månatlig abonnemangskostnad (!) enligt postens prislista. Jag gissar att det är exklusive moms.

Jag vill inte skicka brev varje månad! Jag vill skicka ett brev nu. Och kanske ett till brev någon gång i framtiden, men inte abonnera på någon tjänst.

Jag känner verkligen att jag lever på 2000-talet…

Tele2 fakturerar mig för data jag inte använt och ett bestridande nekas med en sannolikhet på 99%

När jag i december åkte till Thailand visste jag att jag skulle stänga av data på min mobil eftersom det annars kostar hutlöst mycket pengar för den förbrukade data-trafiken (det skulle inte behöva vara så dyrt egentligen).

Jag mellanlandade i Istanbul och det första jag gjorde efter jag klev av planet var att stänga av möjligheten att använda data i min HTC Desire (sen sms:ade jag mamma och sa att allt var bra).

När jag 12 timmar senare kom ut ur flygplatsen i Bangkok så köpte jag ett kontant-kort som jag stoppade i min Desire och satte SIM-kortet (mitt svenska Tele2) i min gamla trotjänare tillika min reserv-telefon en Sony Ericsson K750i.

Min Sony Ericsson (SE) kan inte ladda ner data utan en giltig data-profil. Antingen matar man in den profilen manuellt och anger saker som proxy-adress och lösenord eller så kan nät-operatören skicka ut den automatiskt till telefonen (så är det på nya telefoner). Jag hade helt enkelt tagit bort alla data-profiler så att telefonen inte skulle kunna ladda ner någon data.

Den andra dagen i Thailand såg jag dessvärre ändå ikonen för internet i displayen och ringde då direkt till Tele2 för att stänga av data på mitt abonnemang -bara för att försäkra mig om att inte förbruka någon data. Men det var för sent…

Det gjorde den ändå.

132 gånger försökte min SE ladda ner dataprofilen (eller någonting annat) och dessa uppkopplingsförsök ledde till en datamängd på 6,497 MB. Med en kostnad på 90 kr/MB så blev det 643 kr +moms.

När jag fick räkningen till min internet-bank ringde jag upp Tele2 direkt och frågade om det var rätt och fick beskedet att det var det och att det enda man då kunde göra var att skriftligen lämna in en utredningsanmälan. Hon på kundtjänst meddelade mig samtidigt att de (Tele2) avslog 99% av dessa inkomna bestridningar.

Tack för kaffet Tele2.

Och tack för kaffet DTAC (den thailändska operatören) som räknade uppkopplingsförsök som datatrafik.