När jag i december åkte till Thailand visste jag att jag skulle stänga av data på min mobil eftersom det annars kostar hutlöst mycket pengar för den förbrukade data-trafiken (det skulle inte behöva vara så dyrt egentligen).

Jag mellanlandade i Istanbul och det första jag gjorde efter jag klev av planet var att stänga av möjligheten att använda data i min HTC Desire (sen sms:ade jag mamma och sa att allt var bra).

När jag 12 timmar senare kom ut ur flygplatsen i Bangkok så köpte jag ett kontant-kort som jag stoppade i min Desire och satte SIM-kortet (mitt svenska Tele2) i min gamla trotjänare tillika min reserv-telefon en Sony Ericsson K750i.

Min Sony Ericsson (SE) kan inte ladda ner data utan en giltig data-profil. Antingen matar man in den profilen manuellt och anger saker som proxy-adress och lösenord eller så kan nät-operatören skicka ut den automatiskt till telefonen (så är det på nya telefoner). Jag hade helt enkelt tagit bort alla data-profiler så att telefonen inte skulle kunna ladda ner någon data.

Den andra dagen i Thailand såg jag dessvärre ändå ikonen för internet i displayen och ringde då direkt till Tele2 för att stänga av data på mitt abonnemang -bara för att försäkra mig om att inte förbruka någon data. Men det var för sent…

Det gjorde den ändå.

132 gånger försökte min SE ladda ner dataprofilen (eller någonting annat) och dessa uppkopplingsförsök ledde till en datamängd på 6,497 MB. Med en kostnad på 90 kr/MB så blev det 643 kr +moms.

När jag fick räkningen till min internet-bank ringde jag upp Tele2 direkt och frågade om det var rätt och fick beskedet att det var det och att det enda man då kunde göra var att skriftligen lämna in en utredningsanmälan. Hon på kundtjänst meddelade mig samtidigt att de (Tele2) avslog 99% av dessa inkomna bestridningar.

Tack för kaffet Tele2.

Och tack för kaffet DTAC (den thailändska operatören) som räknade uppkopplingsförsök som datatrafik.